En fredag

Första gången jag är ensam hemma på ganska lång tid...

Om jag bara hade tid och ork att blogga om renoveringen... Det är så fantastiskt kul och det känns stundtals overkligt att vi ska flytta och verkligen flytta dit tillsammans... Livet känns ibland overkligt och som något som bara flyter på men att jag inte riktigt är med, jag är livrädd samtidigt som jag verkligen längtar vidare. Undrar om det är sån jag är, en sån som varken vet in eller ut. En sån som alltid måste hitta något att gnälla på. Jag är nog rent av en ganska egoistisk människa. Jag måste växa upp, men det är läskigt. Det är läskigt att åren rinner iväg. Det är läskigt att jag är jag. 

It might be a quarter life crisis
or just the stirring in my soul


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0